Nu ska jag ta fart!
Är det så att man kommer till en punkt i livet när man bara slänger sig ut?
Då är jag nog nära den nu!
När jag i slutet på mars ramla i slalombacken och fick spricka i handleden så var jag sjukskriven en vecka innan jag smått börja jobba lite igen!
Men den olyckan och sjukskrivningen när jag hann tänka blev min wake up call!
Jag kom med så mycket insikter!
Och det var sådan befrielse! Jag blev glad, hitta energi och motivation som gömt sig under hela hösten och vintern! Jag blev jag igen!
Men då starta det tuffaste jobbet! Hur ska jag nå mitt mål! Kommer jag hitta någon lösning så länge jag sitter här på arslet?
Jag tror inte det, tyvärr! Men jag behöver ändå ha en rätt bra plan! Sen slänger jag mig ut! Då finns nämligen bara en lösning! Att fixa det! O jag vet ju det, jag kommer göra det!
Med rätt inställning, med rätt nätverk och människor jag umgås och träffar! Så det tänker jag se till att jag har! Bort med allt negativt och alla negativa som sänker mig!
Nu får ni snart hålla i hatten!
//Annki Teresia